Weekly News

”Rehabilitering ska erbjudas samtliga patienter”

Det finns olika sätt att rehabilitera. En psykosocial rehabilitering ska ge stöd vid oro, ångest i väntan på diagnos, bearbetning av cancerupplevelsens olika skeden, fatigue, depression, smärta och återgång till skol-, student-, arbets- eller pensionärslivet. Här ska insatserna göras utifrån patientens behov. En fysisk rehabilitering kan vara nödvändig livet ut, som till exempel lymfödembehandling, protes- och stomianvändning.

När det gäller cancer är det olika inriktning på rehabiliteringen beroende på cancerform och behandling.

– Rehabilitering kan ges i öppenvård i primärvården, på sjukhus och då både öppen eller sluten vård, inom geriatriken och i specialistvård. Och medan psykosocial rehabilitering kan ges vid alla olika former av cancerbehandlingar kan fysisk rehabilitering förekomma efter cancerbehandlingar där man till exempel avlägsnat lymfkörtlar, amputerat lemmar eller avlägsnat livmoder, äggstockar och/eller äggledare, förklarar Margareta Haag.

– Om lymfkörtlar avlägsnas finns risk för lymfödem, ett kroniskt tillstånd som kan drabba cancerpatienter flera år efter avslutad behandling.

När en person har grundläggande behov av rehabilitering kan denne få sin rehabilitering av sjukvårdsteamet med understöd av ett rehabiliteringsteam. En person som däremot har särskilda behov har ett större rehabiliteringsbehov och då behövs dessutom insatser från exempelvis kurator eller sjukgymnast.

– Denna rehabiliteringsform ges både i grupp och i enskilda samtal. Rehabprogrammen kan till exempel vara medicinsk yoga eller vattengympa.

Det finns även avancerade behov av rehabilitering och då kan åtgärder från en eller flera professioner behövas.

– När patienten har mycket avancerade behov ges rehabiliteringen i nära samarbete med ett multiprofessionellt team och rehabiliteringen kan ges under en längre tid i öppen eller sluten vård utifrån patientens behov.

När det kommer till rehabilitering för närstående är det tyvärr inte lika vanligt. Margareta Haag menar att cancerdrabbades barn bör få stöd och hjälp, men ofta blir utan.

– Barn och unga vuxna med cancer erhåller sällan rehabilitering efter behov av sjukvården. Barn med cancer bibehåller sen effekter av sin sjukdom och behandling. Rehabilitering ska erbjudas samtliga patienter utan hänsyn till ålder.

– Ett nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering är antaget som ska tillförsäkra alla patienter med cancer och deras närstående det stöd och den rehabilitering de har rätt till. Det har inte implementerats ännu.

Vad händer efter ett rehabprogram?

– I den bästa av världar sker en utvärdering och en uppföljning av patientens mentala och fysiska tillstånd. Även närstående ska följas upp så en återgång till arbete och dagliga rutiner blir möjlig. Fokus ska vara på att komma tillbaka till livet, förklarar Margareta Haag.

– Uppföljning bör göras efter tre månader, sex månader och ett år, till dess att man säkerställt att patienten klarar av sitt liv utan större problem och har återfått livskvalitet och tilltro till sin egen förmåga.

Dela artikeln

Journalist

Linda Kante

Fler artiklar