Weekly News

Digitaliseringen i vården ställer nya krav på säkerhet

Digitaliseringen av vården innebär både möjligheter och risker och det är viktigt att vi hanterar båda dessa sidor på ett seriöst sätt och i ett sammanhang. Samtidigt som arbetet intensifieras för att dra nytta av vårdens digitalisering måste den personliga integriteten säkerställas och medborgarna förtroende upprätthållas. Det säger Fredrik Lennartsson, generaldirektör för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

”Om känsliga uppgifter hamnar i orätta händer kan det få stora konsekvenser.”

– Att vi blir bättre på att utnyttja digitaliseringens fördelar är en nyckelfaktor för att möta välfärdens utmaningar med en åldrande befolkning, ökad förekomst av kroniska sjukdomar, mer krävande patienter och en allt snabbare kunskapsutveckling, säger Fredrik Lennartsson. – Vi har sett flera branscher som fullständigt omvandlats till följd av digitalisering. Mycket talar för att vi nu står inför en liknande förändring av hälso- och sjukvården. Digitaliseringen gör att vi mer systematiskt kan använda information för en lång rad ändamål. På så sätt kan vården bli säkrare, av högre kvalitet, mer effektiv och tillgänglig, mer individanpassad samtidigt som patientens möjlighet till delaktighet och insyn men också inflytande i sin egen vård kan stärkas. – Digitaliseringen kan också underlätta en övergång till vad som brukar kallas lärande hälso- och sjukvård. Det vill säga en vård som både använder bästa möjliga kunskap och samtidigt hela tiden utvecklar ny kunskap.

Vilka risker, hot, har ni identifierat som de största? – Jag skulle inte vilja tala i termer av hot, men det är klart att det finns vissa risker som följer med en ökad insamling och användning av information i vården. Därför ställer digitaliseringen och utvecklingen krav på nya arbetssätt och prioriteringar. Den stora mängd information som samlas in och hanteras måste också skyddas. – Om känsliga uppgifter hamnar i orätta händer kan det få stora konsekvenser, såväl för den enskilde som för vården och samhället i stort om befolkningens förtroende skadas. Både nytta och risker måste läggas i vågskålen när digitaliseringen diskuteras.

Finns det en medvetenhet i vården omkring detta? – Ja, det gör det nog. Vi uppfattar samtidigt att debatten kring dessa frågor tenderar att vara alltför polariserad. Viss betonar den stora nyttan, andra fokuserar på riskerna. Många av de problem som finns går att lösa med ökad kunskap, bättre, säkrare och mer ändamålsenliga tekniska lösningar, och ett mer systematiskt arbete. Vi uppfattar att informationssäkerhet liksom funktionalitet i IT-system hittills varit allt för lågt prioriterade områden i hälso- och sjukvården.

Hur ser säkerheten ut ”på golvet”? – Dessvärre saknas en hel del kunskap. Det blir lätt mycket ”anekdotisk” kunskap och exempel men det är svårt att ge en heltäckande bild. Vår kartläggning visar att uppgifter om individens vård, hälsa och omsorg kan hamna på ställen där den inte hör hemma och exponeras och användas på sätt som inte är önskvärda. Det kan handla om misstag, slarv eller felbedömningar, eller att onödigt mycket information finns tillgängligt. Det förekommer också medvetna dataintrång, inte bara av personal inom vården utan också av externa aktörer. Exakt hur stor risken för integritetsintrång är däremot svårt att säga.

Hur ska den personliga integriteten garanteras? – Lagstiftningen ger ett starkt skydd åt den personliga integriteten och rätten till personlig integritet är en av de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är väldigt tydligt i debatten att vissa ser personlig integritet som en grundläggande rättighet medan andra ser det som ett intresse. Skillnaden de olika perspektiven får i praktiken har att göra med vilka integritetskränkningar eller risker som kan betraktas som acceptabla. – De som ser det som en rättighet kan visserligen medge att inskränkningar kan vara motiverade, vilket också lagstiftningen medger, men ofta krävs långt mer för att det ska anses legitimt att kränka en rättighet än att tillgodose ett intresse.

– För oss är det viktigt att belysa befolkningens syn på dessa frågor som ett underlag för utvecklingen inom området. Hur ser man på personlig integritet i förhållande till värden som säkerhet och högkvalitativ vård samt kvalitetsutveckling och forskning? Vad krävs för att patienter, brukare och medborgare ska känna tillit till hanteringen av sina digitala hälsouppgifter eller vara villiga att dela med sig av dem? Det är bara några av de frågor vi kommer att besvara i den slutrapport som vi ska presentera efter sommaren, avslutar Fredrik Lennartsson.

Dela artikeln

Journalist

Martin Westholm

Fler artiklar