Weekly News

Helene Ripa VÅRD OCH OMSORG

Begränsningen sitter i huvudet – inte i benet

Helene Ripa bär sin benprotes med en självklarhet. Hon har många gånger om bevisat för omgivningen att allt är möjligt. Till och med att ta ett Paralympiskt guld. Det kräver bara lite mer kreativitet och envishet.

”De såg mina möjligheter, inte mina begränsningar.”

Hon byter benprotes som en icke funktionsnedsatt byter skor. En protes för varje tillfälle. Den uppseendeväckande robotliknande protesen för träning och den mer diskreta och skulpterade för vardagstillfällena. Helene drar sig inte för att visa sig i shorts. Det är ett aktivt val i hennes vilja att vara en förebild för andra personer med funktionsnedsättning. Men allt för ofta händer det att barn som ser hennes annorlunda ben tystas av sina föräldrar.

– Jag hade önskat att föräldrarna i stället hade vågat fråga om de fick prata lite med mig.

Helene menar att det som gör henne mest stolt är de gånger föräldrarna möter sina barns fördomsfria tankar kring den spektakulära protesen och vågar prata med dem kring olikheter. När hennes protes kan vara en del av barnens förståelse i att se möjligheter i stället för begränsningar. Som ett led i hennes vilja att inspirera ungdomar till att våga idrotta trots funktionsnedsättningar var hon en av ledarna på skidlandslagsstjärnorna Anna Haag och Emil Jönssons sommarläger i Östersund för unga mellan elva och sexton år. En lägerhelg där ungdomar med helt olika bakgrund och förutsättningar fick prova på skidåkning. Helene har också varit inspirationsföreläsare och hjälpledare på ett läger för ungdomar med diabetes. Där visade hon tillsammans med elitidrottaren och diabetikern Robin Bryntesson att det går att idrotta på hög nivå även med funktionsnedsättningar.

Helene vet vad hon talar om. Hon vet precis vilken skillnad idrotten kan göra. När hon som fjortonåring blev tvungen att amputera sitt ena ben ovanför knät på grund av cancer var det just i idrotten som hon fann tröst och styrka. Och gemenskap. Hennes sjukgymnast introducerade Helene för simningen. Genom den hittade hon glädje och acceptans. Och genom simningen växte hennes självkänsla och tro på sig själv. Hon byggde snabbt upp en gedigen meritlista fylld av simmedaljer. Och en femteplacering på Paralympics i Barcelona 1992. Historien kunde ha tagit slut där och Helene hade då haft en trevlig samling pokaler hemma. I många år fortsatte hon träna på hög motionärsnivå inom paddling, alpint och med sin hund. Istället tog historien en helt annan vändning 22 år senare. När hon ställde sig överst på prispallen i Sotji 2014 efter att ha tagit guld i Paralympics. I längdskidor. En ofattbart kort resa på bara några år av skidträning kröntes av en guldmedalj.

Resan till det Paralympiska guldet var krokig. Den utstakade vägen var att sitta ner och åka längdskidor. I Svenska Parasportförbundet hade de aldrig tidigare tränat en funktionsnedsatt skidåkare som valde att åka stående med hjälp av sin benprotes. Okunskapen fungerade som tändvätska för Helene. Med otroligt stort drivkraft visade hon att det var möjligt. Nyckeln till framgång kom när landslaget fick nya förbundskaptener. Anna Maria Nilsson och Fredrik Uusitalo kom inte från en parasportsbakgrund, utan från en egen karriär på elitnivå inom skidskytte och längdskidor.

– De såg mina möjligheter, inte mina begränsningar. Det gav mig ny energi och nya idéer kring hur jag skulle träna.

Helenes man, Ronnie, är den andra nyckeln. Han är hjärnan bakom många av de tekniska lösningarna som gjort att Helene kan ägna sig åt allt från mountainbikeorientering (MTB-O), orientering, alpin- och längdskidåkning till kajakpaddling.

I februari 2015 stod Helene Ripa på startlinjen till Tjejvasan. Och för första gången i elitledet, sida vid sida med elitidrottare utan funktionsnedsättning. Plötsligt kände hon sig som en ambassadör för alla paralympier.

– Jag ville visa att jag inte åkte till Paralympics som vilken motionär som helst. Jag ville visa vad som krävs för att ta medalj på ett mästerskap. Att vi är vältränade idrottare, som inte bara tar medalj för att det är för få deltagare. Jag kom på 54 plats och är nöjd med mitt lopp. Min prestation visar och får människor att förstå, att jag är en idrottare på elitnivå.

I fjolårets säsong av ”Fångarna på fortet” tävlade Helene Ripa. I en helt annan kontext visade hon sin vilja och drivkraft att göra saker som på pappret inte är en självklarhet med benprotes. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Efter att programmet visats strömmade det in mejl och brev från föräldrar till barn med olika typer av funktionsnedsättningar som inspirerats att våga testa att utmana sig själva och flytta sina gränser. Oavsett fysiska hinder.

Helene har sedan fjortonårsåldern bevisat gång på gång att det finns många saker som hon kan göra fast hon bara har ett ben. Begränsningen sitter i huvudet. Inte i benet.

Fakta

Fakta

Helene Ripa är elitidrottare med benprotes. På den gedigna meritlistan finns ett Paralympiskt guld och silver samt flera VM-medaljer i längdskidåkning. Hon har dessutom ett flertal medaljer som elitsimmare. 2014 var hon sommarvärd i ”Sommar i P1” och var nominerad till Jerringpriset, Bragdguldet och Årets Prestation. Parallellt med sin elitidrott arbetar hon heltid som art director.

Dela artikeln

Journalist

Ewa Thylén

Fler artiklar