Weekly News

Att träna för livet

– Jag var ute och joggade när jag plötsligt föll ihop och drabbades av ett epileptiskt anfall. Snart kom beskedet. Jag hade fått en hjärntumör i hjärnans talcentrum. Jag bestämde mig snabbt för att bli så fysiskt stark som möjligt för att klara de tuffa behandlingarna som väntade. Det var det bästa beslutet jag kunde ha tagit och jag har fått det bevisat för mig ett flertal gånger sedan dess. Träningen håller mig mentalt stark och har även visat sig ha haft en positiv inverkan på min tumör, något mina läkare konstaterar borde vara omöjligt, säger Pamela.

Med hjälp av sin personlige tränare och nuvarande man, Christer Skog, tränade Pamela tre till sex timmar om dagen för att komma i så bra fysisk form som möjligt. Med Christer, som är före detta förbundskapten för skidlandslaget, gick hon från att ha en 60-årings kondition till en aktiv 30-årings. I samband med träningspassen, fann de även kärleken.

– Vi hade haft vår första dejt när jag föll ihop och blev sjuk. Efter att vi hade börjat träna ihop gick allt så fort. När Christer med tiden berättade att han älskade mig hade jag först väldigt svårt att ta in det han sa. Allt mitt fokus gick åt att försöka överleva. Men till slut insåg jag att den här mannen, han står där vid min sida och tänker inte lämna den. När vi sedan blev ihop kändes allt så naturligt och självklart. Vi hade ett mål tillsammans som var att träna för livet. Tack vare det skapade vi ett band som är få förunnat skulle jag tro, berättar Pamela, påtagligt rörd.

I augusti 2014 klämtade bröllopsklockorna då paret gifte sig under temat mjölksyra och champagne.

– Det var ett helt fantastiskt tre dagars bröllop i Tällberg, berättar Pamela med glädje i rösten.

Men det var med blandande känslor som Pamela gifte sig. Bröllopet sammanföll med en period då hon led av svåra skelettsmärtor, orsakade av sjukdomen.

– Tanken slog mig. Varför ska vi gifta oss? Jag ska ju snart dö? Jag kom fram till att det var just därför. Det här skulle vara en glädjefest! Jag levde ju fortfarande! Eftersom det gjorde för ont att ha skor på sig bestämde jag mig helt enkelt för att lösa det genom att gifta mig barfota.

De svåra smärtorna avtog tillfälligt i november men förvandlades till en ny motgång under våren. Pamela fick en svår förkylning som höll i sig i tre månader. Träning var uteslutet då Pamela saknade den motståndskraft kroppen behövde.

– Nu mår jag bättre och kan snart börja träna på allvar igen. Det känns riktigt jobbigt att behöva börja om men det har jag fått göra ett flertal gånger nu. Jag vet att den dagen kommer då jag åter igen kommer att behöva vara utan träningen. Jag passar därför på att träna så mycket som möjligt medan jag kan.

Tiden bortom träningen ägnar Pamela åt sitt jobb som chefredaktör på tidningen Topphälsa och sina barn.

– När man får ett sådant fruktansvärt besked som det jag fick är det viktigt att få känna sig normal. Jag har kämpat starkt för att kunna jobba och ha en så vanlig vardag som möjligt. Jag var tillbaka på jobbet, på 25 procent, redan tre veckor efter min första operation, då jag, enligt läkarna, egentligen borde ha varit sjukskriven. I dag jobbar jag heltid och har även lyckats skriva en bok, "Jag ska inte dö i dag". All annan tid går till familj och vänner. När man blir sjuk ändras prioriteringarna. Man börjar bortse från energitjuvar och sådant som är tråkigt. Man inser att man ska leva så mycket som möjligt och så bra som möjligt! Att jag lyckats leva i det tempot tycker läkarna är osannolikt.

Hur tänker du i de stunder där det känns som svårast?

– Givetvis har det funnits stunder då jag har varit otroligt rädd och skräckslagen, där paniken har hållit mig vaken om nätterna. Men varje gång kommer jag fram till att jag ju faktiskt fortfarande lever! Livet är någonting man ska kunna glädjas åt! För att komma ihåg det lever jag efter tre budord; acceptera, planera och fokusera. Acceptera allt det svåra som kommer din väg, i mitt fall var det sjukdomen. Det går inte att gå vidare om man inte accepterar det som har hänt. Gör upp en plan, i mitt fall var det att jag skulle bli så fysiskt stark som möjligt. Slutligen gäller det att lägga allt fokus på planen. Sedan har jag lärt mig att inte ödsla energi på sådant som jag inte kan påverka, sjukdomen exempelvis, och att ta ut alla bra saker i förskott. Varje gång jag går till läkaren är jag inställd på ett bra besked och firar det i förskott. Skulle det vara ett dåligt besked tänker jag att jag i alla fall fått fira och skämma bort mig själv lite först!

Dela artikeln

Journalist

Claudia Henzel

Fler artiklar